KRÖNIKA

Den ständiga förändringen.

Det går upp. Det går ner. Det går upp, planar ut. Det går upp igen. Det går ner. Aldrig någonsin stannar den, den ständiga förändringen. För det är en sak som aldrig förändras och det är att saker och ting ständigt förändras. Det här har blivit påtagligt de senaste åren.

Lång medvind

Svensk industri har haft medvind länge. Denna medvind, eller högkonjunktur för att använda ett mer ekonomiskt anpassat ord har i stort sett hållit i sig ganska länge, så länge att vi eventuellt börjat ta den för given. Vi har förväntat oss ständiga vinstökningar och börjat se den hotande bristen på framtida kompetens som det enda stora hotet. Vi har glömt grundförutsättningen – att allting ständigt förändras. Det går upp – och det går ner.

Vi fick en påminnelse under pandemivåren 2019. Men efter den inledande förskräckelsen kunde svensk industri i mångt och mycket andas ut. Saker och ting återgick nästan till det normala, bortsett från att vi lärde oss hålla effektiva möten på Zoom och Teams. Här får jag lämna in en brasklapp om att det skiljde sig mellan olika branscher, jag gör en grov generalisering. Men i stort sett återfann vi fattningen och fortsatte “som vanligt”.

Alla förutsättningar förändrades

Så kom den 20 februari 2022 och Ryssland gick in i Ukraina. Plötsligt ändrades alla de förutsättningar som vi bekvämt lutat oss mot.

“Det känns som en klump i magen”, sa Marie Svensson på inudstriföretaget Tjeders i en intervju som publicerades i Tidningen Näringsliv.

Hon var inte ensam om att få en klump i magen. Gränser stängdes och leveranser från Ukraina stoppades. Affärer i Ryssland upphörde. Höjda drivmedels- och elpriser, komponentbrist och allmän osäkerhet kring energiförsörjning. Orosmolnen hopades och Svenskt Näringsliv började publicera veckovisa uppdateringar om konsekvenserna för svenska företag (någon som får en flashbacks till Anders Tegnell och pandemins ständiga pressträffar?). Nu stiger inflationen också.

Samtidigt går livet vidare. Vecka läggs till vecka och hjulen fortsätter att rulla. Det är faktiskt något som aldrig förändras. För trots att de yttre omständigheterna kan svänga går de flesta av oss fortfarande till jobbet. CNC-operatörerna programmerar sina maskiner, sågverken sågar inkommande timmer och kemiföretagen tillverkar schampon, fönsterputs eller AdBlue. Det rullar på, helt enkelt. Och tur är väl det.

Det oväntade blir det normala

Jag gissar att det har att göra med hur vi människor fungerar. När något oväntat inträffar, en strejk, en pandemi eller ett krig, kan vi fyllas av fasa. Vi blir rädda, oroliga och undrar vad som ska hända nu, när det inte längre är som vanligt, som vi har vant oss vid att förvänta oss. Sen sker något med oss. Det oväntade blir det nya normala. Vissa av oss lyckas kasta av oss oron snabbare än andra och fortsätta jobba på. Andra behöver lite längre tid på sig att anpassa sig till nya “vanliga”. Men så småningom anpassar vi oss alla till de nya förhållandena och vardagen rullar på igen.

Det är lite som de säger i Hollywood: “The show must go on”. Oavsett om det handlar om en filminspelning eller att tillverka en lastbil. För utan våra industrier och andra företag stannar Sverige. Och det går ju inte.